juni 16, 2018

Text och foto: Anneli Westlund

Var det så att människor ibland inte förstod vad du gjorde Frédéric, detta varsamma sätt?

Frédéric: Jag tror att människor innan inte trodde att man kan arbeta en häst på ett varsamt sätt för de trodde att man måste få underkastelse från hästen, måste få dem att förstå och lyda. Människor var vana vid att vara strikta mot hästar, ingen tanke på om hästen kunde vara intresserad eller inte och för det mesta har inte hästen något intresse när dina mål är ”gör det, gör det”. Och människor inom hästsporten var vanligtvis hårda mot hästarna för att få dem att göra vad de ville att de skulle göra.

Och när jag anlände till Magali ville vi bevisa för folk att man kan träna en häst med mer respekt och god energi och om vi bara tränade en häst att säga ja, ja jag kan prova det för dig så var det svårt för människor att förstå att detta var möjligt. Som när Magali gjorde tävlingen med Dao i Grand Prix, en häst hon tränat själv på detta sätt.

Men människor var skeptiska och ville se hur vi tränade. Och vi behövde bevisa att hästarna kan uttrycka glädje och skönhet och vara glada och lyckliga. Nu har de inga tvivel när de ser hästar som Lazlo, De känner att han är lycklig, han har ingen stress och gläds av relationen. Och då kan vi be om många saker och han gör sitt bästa med glädje, vilket är väldigt annorlunda.

Frédéric Pignon

Vi har jobbat hårt för att tala om för folk att ja, vi kan göra det. Vi kan träna hästen på ett bättre sätt med mer respekt. Det är vad vi försöker förklara för folk, bara lyssna till hästen och försök se vad den behöver.

Och försök att inte arbeta för vad den gör utan för sättet den gör det på. Som galoppen, om hästen gör det med spänning i kroppen och öronen såhär, visar hästen att det inte finns något intresse, den lider och är inte lycklig med det. Som till skillnad från ett fritt sätt att röra sig och agera på. Så nu handlar det inte så mycket om dressyr utan mer om att interagera med hästar.

Vad tittar du efter i hästen, lägger märke till och observerar hos hästen och bygger samspel i dressyren Magali?

Magali: Jag observerar hästen och genom kroppen ser jag sättet hästen behöver arbetas på. Mer avslappning, mer stretching. Jag ser mitt arbete mer som att vara osteopat än ryttare. Ju mer jag tar bort spänningen i hästen, ju mer jag förbättrar dess kropp, ju mer hästens sinne är öppen att arbeta, lycklig att arbeta, desto mer har hästen förmåga att förbättra svåra rörelser för kroppen är mjuk och kroppen är redo. Sinne och kropp är relaterade.

Under showerna i Liberty, är det en blandning av koreografi och improvisation av vad hästarna erbjuder?

Frédéric PignonFrédéric: Ja man har ett schema i huvudet och man har musik mer eller mindre på vad man vill göra men jag tycker om att låta hästarna uttrycka sig. Jag vill inte att de ska vara blockerade eller för fixerade. Jag tycker om att hästarna tillåts att springa och komma tillbaks, så de tar den tid de vill ha.

Jag gillar sättet vi kan improvisera saker och jag känner om hästen vill göra mer eller mindre så det beror på hur den känner sig och vad den vill göra. Och ibland måste vi följa musiken så det är lite klarare men för det mesta är det frihet.

Fredéric Pignon

Så om hästen visar att den vill göra något annat och lämnar dig så inbjuder du den bara att komma tillbaka eller?

Frédéric: För det mesta, t ex händer det ofta med Pebus, min frieser. Ibland behöver han springa och jag känner att han är upphetsad så jag säger: ”Ok, let´s go”, så ibland springer han för sig själv och jag väntar så de andra brukar stanna hos mig.

Ibland springer de andra med honom också, jag springer med dem och det är stort party och när de blivit trötta och tycker det är tillräckligt, då stannar jag och de kommer tillbaks till mig. För sättet… jag vill inte att de SKA vara med mig, jag skapar harmonin att bli lyckliga av att vara tillsammans.

Ibland med Lazlo, trycker jag bort honom och säger: ”Ok gå, gå, gå” och ganska snart vill han komma tillbaks till mig och säger: ”Hej vi måste leka ihop”. Sättet vi arbetar på och sättet vi skapar den här relationen är mycket starkare än riktigt bra träning, för det är inte bara träning.

Du tränar din häst men någonstans är relationen baserad på självförtroende och glädjen att vara tillsammans. Så det är därför de kommer tillbaks varje gång till mig. Om de går iväg är det okej, jag bryr mig inte om det om de vill springa. Men de går aldrig till grinden och väntar att den ska öppnas.

Tycker de det är roligt att göra shower eller är det svårt för dem att anpassa sig? Blir de nervösa? Hur håller ni dem lugna?

Magali: Vi känner dem väl och de vet att när vi åker någon annanstans är det alltid under goda förhållanden så de har ingen stress och är lyckliga att vara där och de är glada att lastas på lastbilen. De är inte lika lyckliga hemma därför för dem är det party och nya äventyr att resa och göra shower.

Frédéric: Vi har hingstar och de gläds av det.

Under kursen talade du Frédéric mycket om betydelsen av utrymmet/distansen mellan människa och häst. Är det din första lektion så att säga?

Frédéric: Ja det är första steget. Framför en häst, ännu mer om den är en hingst, vill du först försäkra dig om att den är respektfull för din plats, ditt utrymme, därför att är inte hästen det måste du först etablera det, att det är tydligt. För om den inte har någon respekt för distans har den ingen respekt för dig och den litar inte på dig. Så distans är för mig det första steget vi måste fixa först.

Stoet accepterar bara fölet att vara nära när det är ungt men när det blir äldre börjar stoet trycka bort det lite mer för att etablera den perfekta distansen. Alla hästar vet sin plats och de arbetar alla så. Alla är respektfulla annars blir de bortknuffade.

Så det var intressant tidigare när vi studerade flocken hur mamman tryckte bort de andra och sa: ”Ok, låt oss gå nu”. Hon beslutade att gå och tryckte bara med nosen och de andra: ”Ok, vi går”. Så det är trevligt att se hur det fungerar med hästar och det är svårt att se att med människor fungerar det inte så bra, jag menar, människor blir knuffade av hästar för att vi inte gör som hästar gör naturligt i flocken. Det är det vi måste göra och den erfarenheten vi måste ha.

Har du Magali märkt någon förändring i dressyrvärlden på senare år, att det blivit mjukare, att människor är mer öppna till ett varsammare sätt?

Magali: Jag tror att människor kanske talar om ett varsammare sätt men… på riktigt hög nivå, de älskar säkert sina hästar men jag tycker träningen är hård och stark. Det är ingen förändring på det. Människor är öppna och vill ha något annat men när de har valt en inriktning är det så svårt att förändra och ta en annan riktning. Det förändras, men i väldigt små steg.

Frédéric: Men det är intressant för nu känns det som att några professionella människor är lite mer intresserade av vårt arbete, som Ingrid Klimke i Tyskland som är ett fan av vårt arbete, och vi av hennes, har insett att relationen är väldigt viktig. Hon installerar denna sorts förändring men det är långsamt. Det är få människor som henne som är öppna.

Vad har ni lärt er för lektioner av hästarna, t ex från Templado som var en svår häst, lite farlig?

Frédéric: Hm, ja han var farlig för han var hyperaktiv, reaktiv men inte farlig i sinnet, sinnet var fräscht men han var rädd och när han var rädd var han inte bara lite rädd, han var redo att bryta allting runt sig. Överreagerade och fick panik. Det var svårt. Jag vet inte hur många gånger han trampade mig på fötterna för att han exploderade. Det var svårt och en väldig prövning att vara med honom.

Vi var unga vid denna tid som tränare och vi kände att vi kunde träna alla hästar men med honom var det inte så. Han lärde oss att vara mer tålmodiga, att vara mer uppmärksamma och då måste vi läsa honom för han ville aldrig göra något om vi inte tog oss tid att förklara korrekt, och i slutet av hans liv kände vi att vi var så väl sammankopplade och det var intressant för han hade lärt oss en sorts intuition.

När vi såg honom visste vi ”ok idag kan vi göra showen så låt oss göra det”. En dag förmedlande han när vi turnerade i Europa att han ville åka hem. Han var sjuk vid denna tid och ville dö hemma. Vi var inte säkra men vi hade samma känsla vid exakt samma tillfälle och ögonblick och vi visste att imorgon måste vi åka hem med honom. Så i slutet av hans liv var han så tydlig i sättet han kommunicerade med oss all information.

Magali: Jag tror vi var mer öppna vid denna tid för vi var mer mogna och när vi var unga försökte vi förstå honom och gjorde vårt bästa och gjorde det väl tror jag, men efter flera år har jag känslan av att vi var mer öppna att ta emot informationen och allt var tydligt.

Han tittade på oss och gav oss meddelanden väldigt tydligt: ”Jag vill det, jag vill inte det” etc. Det var hjälpsamt för de äldre hästarna vi har nu, för vi har sättet att läsa av ganska tydligt och snabbt när hästarna vill något eller inte gillar något och det finns nog inte så många människor med den erfarenheten, och detta var på grund av Templado.

Frédéric: Och jag tror att det i början var tydligt med honom att vi inte kan träna honom såvida vi inte försöker förstå honom först. Så det förändrade sättet att vara mycket, för vi var väldigt respektfulla med våra hästar och försökte vårt bästa men det var inte tillräckligt tydligt att vi först måste läsa hästen. ” Ok, ska vi göra detta? Är du lycklig med detta? Nej inte glad, ok då vi glömmer det ok?”.

Det var den första häst som tränade oss på det sättet så vi insåg att vi inte var tränare längre. Han var vår tränare. Och det var en stark upplevelse speciellt när man är 20 år för då tror man att man vet allt och sen inser man att hästen ska förklara livet för dig! Under hela resan vi hade med Templado var den full av äventyr och starka upplevelser. Vi gick igenom fantastiska saker med denna häst!

Frederic Pignon

Läs reportaget om Frédéric Pignon

Relationship Based Art of Riding

© Anneli Westlund

All information på denna sida skyddas av upphovsrättslagen.

0