februari 25, 2015

Vad är lätthet och hur uppnår vi det? Lätthet börjar med hanteringen av hästen från marken. Lätthet går åt båda hållen. Det handlar om att vi ger lätthet till hästen och hästen ger lätthet tillbaks. Lätthet uppnås genom lätthet. ”The Art of lightness™”.

Det handlar om hur vi berör hästen med våra händer, hur vi hanterar grimskaft och tyglar och hur vi använder skänklarna. När vi genom hjälperna kommunicerar en idé till hästen, vare sig det är med skänkelhjälper, tygelhjälper, sitshjälper eller spöhjälper, bör vi erbjuda dem med lätthet. Om hästen inte förstår eller motsätter sig, måste vi kommunicera det bättre, mer förståeligt. Ändra vår approach, men aldrig ge det starkare.

Att arbeta med lätthet handlar inte om att börja lätt och sedan förstärka hjälperna och använda dem starkare genom att göra det mer obekvämt eller till och med smärtsamt för hästen, tills den ger efter och underkastar sig vår vilja. Detta sätt – negativ förstärkning – är ett vanligt förekommande sätt att arbeta med hästar genom, men är dessvärre ingen behaglig upplevelse för hästen. Det är som att skrika ett ord på ett annat språk till någon som inte förstår det. Den personen förstår det ju inte bättre för att man skriker det.

Att använda tryck tills hästen ger efter, är att använda tvång och dominans och att förminska hästen. Även det lättaste tryck, hur varsamt det än ges, förminskar hästen när det är emot dess vilja. Det är underkastelse istället för samarbete. Man kan få en häst lätt genom att använda smärta, obehag och starkt tryck, men då har vi förlorat värdet av lätthet. Alltså spelar det stor roll hur vi uppnår lättheten och hur vi lär hästen lätthet.

 

Frihet istället för press, stimuli istället för tryck – The Art of Lightness™

I Relationsbaserad Ridkonst från Liberty till Piaff™ använder vi inte tryck, press, tvång eller dominans ända från frihetsarbetet upp till hög dressyr. Istället för tryck använder vi stimulering. En lätt beröring och fina nyanser av vibrering.

En häst kan känna en fluga landa på sin kropp, därför bör vi aldrig använda något starkare än detta. Vi börjar i hanteringen med att vänja hästen vid vår beröring med beröringsmeditation och sedan genom att förflytta den, eller en viss kroppsdel genom denna lätta beröring.

Efter frihetsarbetet börjar vi arbeta med hästen i Arbete vid hand för att utveckla de lätta hjälperna med en kvist eftersom vi behöver en förlängning av vår arm. Vi behöver uppnå att hästen reagerar på minimal stimulering för lätta hjälper, för att kunna utbilda hästen från markarbete och vidare upp till hästryggen. Vi behöver alltså lära hästen från marken först för att den ska kunna förstå hjälperna när vi rider.

Vi stimulerar hästen att förstå hjälpen och om inget händer handlar det ofta om att vi själva behöver inta rätt kroppsposition för att hjälpa hästen förstå vad vi vill.  Hästen uppmuntras att stiga under ännu starkare med sina bakben. Genom detta arbete kommer hästen gradvis att svara på den minsta beröring av kvisten och en lätt indikation av handen, och förflytta den kroppsdel vi önskar i fler och fler steg. Dessa hjälper överförs sedan till ridningen.

 

Korrekt och felaktig lätthet i ridning

Tyvärr är det inte det vanligaste idag att se ryttare rida med lätthet, trots att det är det som borde utmärka ryttare på elitnivå. I tävlingsarenan ser vi ryttare som rider med hårda bakåtdragande händer och hästar helt på framdelen. I akademisk/klassisk dressyr är det fel att ha vikt i handen för en häst kan inte trycka emot handen utan att lägga vikten på bogarna.

Detta i sin tur blockerar den korrekta tre-dimensionella svängningen av ryggen som kommer från den framåtsvingande bakhoven. En tung hand komprimerar ryggraden och trycker bakbenen bakåt ut ur takten.

Från akademiska ridkonsten:

korrekt lätthet”För att uppnå korrekt lätthet måste hästen bära bröstet, halsen, huvudet och ryttaren med bakdelen. En häst bör aldrig ridas med fel sorts lätthet eller med vikt i handen.

Ett exempel på fel sorts lätthet är när hästen går” bakom hand”. Den rullar bakom handihop halsen, drar in huvud och nos mot bringan och är helt på framdelen. Hästen använder skulderbladen för att lyfta ryggen, istället för att lyfta den med bakdelen. För ryttaren känns hästen lätt i handen men detta beror endast på att hästen undviker kontakten med ryttarens hand.

Detta beror på obehag eller smärta genom ofta en för skarp hand och smärtsamt bett. Detta har idag, taget till det extrema, lett till den hemska tortyren roll-kur som är en otroligt smärtsam och skadlig form för hästen.

Det finns fler vanliga former av felaktig lätthet:

  • Stel hals och nackeHästens nacke och hals tycks bäras fint med huvudet lätt framför lodlinjen, men halsen är stel och blockerar svängandet av ryggen. Denna felaktiga lätthet kan ibland ses på hästar som rids utan huvudlag när de blivit inlärda denna position av halsen.
  • För låg, tung på framdelenHästens nacke och hals bärs för lågt och gör hästen tung på framdelen och tar bort framåtrörelsen. Ryttaren kan släppa tyglarna helt utan att hästen reagerar på det genom att söka framåt.
  • Ihopdragen hals, högt huvudHästen bär huvudet högt, har en indragen nacke och hals som är komprimerad som ett dragspel. När ryttarens hand ger, följer inte hästen detta genom att stretcha sin hals.
  • för högHästen har en nacke och hals som är uppsträckt för högt. Hästen tycks bära huvudet fint men i verkligheten tappar den halsen och bröstet mellan skuldrorna”.

Relationsbaserad Ridkonst från Liberty till Piaff™

I Frihet – Vid Hand – Bettlös Ridkonst

 

© Anneli Westlund

All information på denna sida skyddas av upphovsrättslagen.

0