januari 13, 2013

Använd känsla när du tränar din häst

Det är en sak att lära sig nya tekniker men vad vi verkligen behöver lära oss är känsla. Känslan är det som betyder mest för hästen och hästen följer känslan eftersom den känns så bra. Du måste lära dig känsla från både marken och hästryggen.

 

Känsla är motsatsen till tvång

Ordet ”känsla” är ett uttryck för för ett förhållningssätt man bör ha när man arbetar med hästar, utan att ta till tvång, våld eller skrämsel för att få dem att göra det man vill.

Även om vi själva tycker att vi är snälla mot våra hästar så använder vi många gånger tvång och smärta för att få vår vilja igenom. Det har blivit så för att vi helt enkelt inte förstått bättre och istället tvingat oss fram till det resultat vi vill ha.

Det ligger i vår natur för där kunskapen slutar tar våldet vid. Vi har våldet i oss så vi är så vana vid det att vi knappast ens tänker på det. Här är några exempel: Vi drar och rycker i grimskaft och tyglar, vi sätter på skarpa, smärtsamma bett när hästen inte lyder. Vi rappar till den med spöet, sätter på sporrar och sparkar den i sidan när den inte vill gå framåt, och vi sätter på tvångstyglar för att tvinga hästens huvud i en viss position. Ja, listan kan göras lång.

 

”Hjälptyglar” använder tvång

Om vi behöver dessa så kallade ”hjälptyglar” i form av martingals, inspänningstyglar, gramantyglar, dubbel engelsk nosgrimma etc, använder vi inte känsla när vi tränar hästar. Ofta har vi ingen aning om hur man tränar hästar på annat sätt, men dessa tvångsmedel skulle inte behövas om alla visste att man kan få hästar att göra som man vill av egen fri vilja.

Man måste försöka sätta sig in i hästens situation och lära sig att tänka som en häst och tillåta den att göra misstag. Det måste vara okej om hästen säger nej till ditt beslut för det har den rätt till och är inget den ska bli straffad för.

Lär dig använda känslan så att hästen förstår och be den på ett sådant sätt att den kan lyckas och tror att det är dess egen idè att göra det du ber den om. Om hästen inte förstår måste du vara tydligare och ta allt långsammare.

 

Rida med harmoni

Man uppnår inte harmoni i sin ridning genom inspänningstyglar, skarpa bett eller hårt spända nosgrimmor. Alla former av hjälptyglar kan ge spänningar, överbelastningsskador och hältor.

En för hårt spänd nosgrimma ger spänningar som ofta fortplantar sig till käklederna som i sin tur ger upphov till spänningar i hästens nacke. Rörligheten blir då nedsatt i hela ryggraden och hästen kan inte ge efter i nacken och får svårt att sätta under sig. Ridbarheten försämras.

De hästtandläkare jag träffat säger att nosgrimmor ger upphov till väldigt mycket tandproblem. En nosgrimma ska inte inverka på något sätt så lösningen är att lossa den eller ta bort den helt.

Hästen måste kunna gapa om den behöver. Den måste ha möjlighet att visa om något inte står rätt till så att man kan avhjälpa ett eventuellt problem. Hästar gapar ofta i protest mot t ex ett illasittande bett eller mot en hård hand.

Inspänningstyglar och skarpa bett är tillverkade för att övermanna motstånd och tvinga hästens huvud i en lodrät ställning. Hästen använder då fel muskler för att försöka komma ifrån tyglarnas och bettets inverkan , och det leder till motstånd och belastningsskador.

Känslomässigt obehag leder till fysiskt obehag och det i sin tur leder till känslomässig stress. Att tvinga hästen till en viss position leder till att hästen blir frustrerad och ”oönskade beteenden” blir ännu starkare.

Att rida med känsla och harmoni innebär att tyglarna inte ska utgöra något stöd när man rider. Hästen ska alltid bära sig själv, precis som den gör i hagen.

Många ryttare tycker att det är svårt att rida och hålla balansen när de släpper tyglarna och det beror på att man förmodligen använt dessa som stöd. Handen ska aldrig ha mer än en mjuk kontakt med hästens mun.

 

Så utvecklar du känsla

Att använda känsla innebär att öka sin förståelse, bli skickligare och mer emotionellt stabil och ha kontroll över sina reaktioner. Det innebär också att förändra sitt sätt att förhålla sig till hästen – från grunden.

Det är en stor omställning och bara för att man tar bort alla hjälpmedel ska man inte tro att hästen genast blir samarbetsvillig. Man måste börja kommunicera med hästen på ett annat sätt, från marken och sedan överföra det till hästryggen.

Känsla är hur du berör din häst, hur du hanterar grimskaftet och tyglarna.

0

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *